När konkursen knackar på
Att kriser sker är något de flesta chefer/företagsledare är medvetna om, något de däremot inte är medvetna om, som de inte kan förutse, är när en kris kommer att drabba företaget (Coombs & Holladay, 2009:238). Även om det inte gör att förutse när, kan man göra olika riskanalyser för att upptäcka möjliga kriser som kan uppstå och att i förhand ha en plan på hur man ska agera om något händer. Det som avgör hur stor skadan till följd av en kris är, är nämligen hur väl förberedd man är (Wiback, 2019).
Chocken var stor hos många när brittiska resekoncernen Thomas Cook, som även äger svenska Ving – lämnade in en ansökan om konkurs. Något som inte bara påverkar hundratusentals resenärer från olika delar av världen, men även de som arbetar inom koncernen. I detta inlägg kommer fokuset att ligga på hur Thomas Cook och Ving har gjort för att hantera denna kris, och om det finns något som eventuellt skulle kunnat göras om på ett bättre vis.
Under kriser spenderar människor mer tid på internet än i vanliga fall, detta bland annat för att söka information om vad som händer och för att söka stöd (Fischer Liu, Austin & Jin, 2011:345). Att använda sig av informationsspridning via nätet är alltså ett bra alternativ till att nå ut till så många drabbade som möjligt. Det behövs inte mer än en snabb titt på Vings Facebook och Instagram för att inse att de inte riktigt nyttjar potentialen som ligger i sociala medier. Dels har de delat samma in inlägg på båda kanalerna, först ett inlägg där de kortfattat adresserar konkursen och hänvisar till hemsidan, sedan få inlägg där de tackar för förståelse och stödet från andra. På hemsidan står det korta frågor och svar som kan vara bra för resenärerna att ha, men inget som är riktigt konkret egentligen. Utöver att använda sociala medier som kommunikationskanal, kan man även använda listor för att nå ut till olika grupper, exempelvis genom mejl eller sms (källa på det?). Huruvida de har skött detta kan bli lite svårt att uttala sig om, då jag inte själv ingått i en grupp som har varit i behov av information på det sättet. Det krävs dock inte mer än en snabb googling för att hitta artiklar om resenärer som är förtvivlad över bristen på information. En del resenärer tycker det brister i kommunikationen då de anser att de inte får reda på hur läget ser ut, när de kan ta sig hem och hur (Eklund, 2019).
Det jag läser ut från hela situationen, den informationen jag sett på Vings sociala kanaler, samt uttalanden från resenärer – är att de inte alls verkar ha varit förberedda på en sådan kris. För mig är det den enda förklaringen till hanteringen som har varit. Då jag som kommunikationsstudent lyckats få fram bra riktlinjer i hur man kan tänka och agera i kriser, kan man ju anta att det borde vara sånt som även kommunikationsavdelningen på Ving bör ha kunskap om. Däremot tror jag att det är svårt att få till om man inte gjort upp en plan för ett liknande scenario innan. Jag skulle dock våga påstå att det absolut finns förbättringsområden, som de förhoppningsvis tar med sig i sitt ’efter-kris-arbete’, vilket kan vara viktigt för att se till att deras anseende inte påverkas av situationen. Vilket är en viktig del av efterarbetet efter en kris (Coombs & Holladay, 2009:245).
Litteraturförteckning
Coombs, Timothy & Holladay.J, Sherry. PR and Application -Managing Influence. 2009. Crisis Comuunication. Hoboken:Wiley-Blackwell
Eklund, Henning. 2019. Oroliga Vingturister: ’’Vi har inte hört ett smack’’. SvD Näringsliv. https://www.svd.se/oroliga-vingturister-vi-har-inte-hort-ett-smack (Hämtad 2019-11-05)
Wiback, Charlotte. 2019. Så fungerade krishanteringen under skogsbränderna. Sveriges Kommunikatörer. https://sverigeskommunikatorer.se/kunskap/nyheter/det-som-avgor-skadan-ar-hur-val-forberedd-man-ar2/ (Hämtad 2019-11-05)